Finns något människoliv som endast är fyllt av ljus eller finns det alltid någon händelse som man gärna vill glömma. En sådan som trots allt på något sätt gör en historia till mer än det som enkelt glider igenom syndarnas nät.
Jag tänker på Gunnar Nerlund, hur hans liv blev som det blev och hur det hade kunnat se ut om han fått en annan slags chans. En där han inte haft spriten som en ständig kompanjon.
De upptäckter jag gjort om honom bidrar också till att jag själv ställer mig frågan om huruvida jag ens ska berätta om honom och än mer – vad jag gör med hans målning. Innan jag bestämmer mig har jag bestämt mig för en annan sak. Att ta reda på vad det var som hände. Ytterligare detektivarbete väntar.