2013 eller var det 2014, det är så länge sedan att jag inte minns riktigt längre. Det fina är att det inte spelar någon roll eftersom det är resultatet som är målet. Och jag var bestämd att faktiskt lyckas.
Ibland börjar man att tänka tillbaka på hur man hamnade någonstans. Vägen dit, via omvägar, avtagsvägar, pauser och kanske även vissa genvägar. Jag kan gå tillbaka genom ungefär 14 år, för det är så länge sedan jag hittade det där albumet med gamla fotografiska negativ jag valde att köpa för 50 kronor på en loppis i Gamla stan i Stockholm.
Under tiden utbildade jag mig till retuschör och bildbehandlare på Fotoskolan STHLM och såg chansen att ha egna negativ att öva analogt bevarande på. Men jag köpte dem också av nyfikenhet. Vad kunde finnas på de här negativen i albumet? De var av mellanformat – kvadratiska och såg ut att vara ganska gamla. Cirka 70 år skulle det visa sig.
Mina första inscanningar visade porträtt. Kvinnor, män, barn. Det var inte vilka fotografier som helst för de här måste vara tagna av någon som hade ett öga för komposition och fotografering. När jag fortsatte att scanna in fler porträtt insåg jag att särskilt en person var särskilt återkommande – en flicka som fotograferats från tidig ålder, ca tre år upp till cirka 18 års ålder. Bredvid ett av de negativen stod en anteckning – Vera.
Sedan den dagen har jag, både medvetet och undermedvetet, varit fast besluten om att hitta henne och därigenom få veta vem som tagit bilderna. Det är inte alltid jag uppfyller mina egna önskningar men den här gången förhöll det sig som så att jag visst gjorde det.